Nu är jag återigen uppe i Sandefjord, men denna gång på hyffsat obestämd tid.

Grät som en stucken gris på färjan, va i helvete har jag gett mig in på?

Jag kommer sakna Varberg, jag kommer sakna mina vänner, Björn-kopian, min klass, min mor och min far..

Allt och alla.

Hujedamig.

 

Nu har det dock lugnat ner sig när jag fått smälta situationen några grader,

och för tillfället känns det bara lugnt.

Jävligt taggad på att börja jobba i morrn igen, har ju varit i princip arbetslös i en månad så detta ska bli skoj!

"Stoked", som min nya chef säger.

 

Nä, nu ska vi över till nåt gäng och kolla på Idol, vi hörs mina vänner!

Puss & kram!