Alltså, jag tror mina hormoner är i obalans för tillfället,

eller också så håller jag helt enkelt bara på att bli kvinnlig.

Jag hoppas att det är de förstnämnda för det går i alla fall att åtgälda.

 

I alla fall, jag tänkte berätta en sak för er..

Jo, jag gråter extremt sällan.

Sist jag grät (förutom när vi lämnade Turkiet) så var det på min mormors begravning förra året.

Jag tror hormonerna kom i obalans i Turkiet helt enkelt.

Från och med att vi lämnade hotellet till de att vi stod och väntade på väskorna hemma i Göteborg.

grät jag till och från, och det var i ca. 8 timmar.

Hur jävla nice är det?

 

I förrgår så brast det återigen,

för då såg jag ett klipp på YouTube alla redan säkert sätt, men jävlar vad jag grät.

Det är ett klipp med soldater som kommer hem och överraskar sina familjer.

Helt seriöst, nu gråter jag igen..