Året var 2004, och jag var 10 år gammal och ville börja spela innebandy.
Vårat lag tränades utav Svanne och Carine, vi vart jättedåliga, men hade kul ändå.

Sen när vi blev F11 & F12 fick vi nya tränare, Emelie och Fia.
Vi blev bättre, men vart långt ifrån bra.
Spelade sammandrag, förlorade alltid alla matcher,
vi va lixom alltid dedär typiska botten laget.
Men en match, sista matchen på vårat sista sammandrag så vann vi.
Vi vann våran första match ever, med 5-0 mot Veddige.
De va verkligen DÅ vi blev bra!

Efter den segern fick vi nya tränare, Pelle och Michael, som stått ut med oss tills nu,
nu när vi är ett gäng blåsta freaks på 16-17 år.
Utan Pelle och Michael hade vi aldrig blivit så bra som vi faktiskt är.

Igår spelade vi våran sista match, och nu finns inte F94 längre.
Vi har haft så satans kul tillsammans, våra tränare har ställt upp för oss i ur och skur,
och från att ha varit de sämsta laget i hela halland,
så är vi numera obesegrade på 2 säsonger.
Fatta? 2 säsonger! Ingen har vunnit över oss på 2 hela säsonger.

Detta inlägget är tillägnat till mina/våra fantastiska tränare,
ni är verkligen guld värda.

Vill oxå tacka mina tjejer som jag delat så grymt många skratt med på träningarna,
alltid har vi kul tillsammans!
Känns skönt att avsluta min tid som innebandyspelare på topp.
Nu lägger jag klubban på hyllan och ger mig in i boxningsvärlden ist! :)

Tack för alla dessa år, ni är fantastiska!

(Nu börjar jag snart lipa, så ville mest säga att gårdagen blev helt okej,
vi vann mot Veddige, idag ägde jag på bowling och nu ska jag kolla film med mami. Puss!)