Har ni någon gång haft en vän, som man umgås med i stort sett hela tiden,
och sen skaffar kompisen kille, lämnar allt och alla, och du blir left alone typ?
Så har de blivit för mig. Och Julia då, fast jag ska inte tala för henne, för jag vet redan att hon håller med mig.
Om personen jag tänker på läser detta, tror jag direkt att hon fattar att de handlar om henne,
för nu har du fan gått för långt.

De kan låta jätte bra på sms och facebook att "du saknar oss, saknar tiden" lalala.
Varför anstränger du dig inte liiite då, så att de kan bli som förr?
Lämna killen någon kväll i veckan, träffa dina "närmsta" vänner?
Tyvärr, men du är inte en utav mina vänner längre.
Du har sårat oss mera än du tycks förstå, bruden!

En äkta vän kan ha både pojkvän och kompisar.
Vi va fan bästa kompisar!
Vi umgicks 24/7, och nu är man glad om man ens får ett "hej" i skolan.
Trodde du skulle ändra på dig, efter alla gånger du sagt de till oss på sms,
men faan va fel jag hade.

Tråkigt att de skulle sluta såhär,
men grejen är att de är din förlust.
Jag tänker då fan inte toffla efter dig när ni väl gör slut,
och då kommer du verkligen ångra dig att du betett dig som ett svin.
Sad but true.


Nä, rock grej med konfakidsen idag, bäst jag gör mig ready! :)